När jag gick i sjunde klass, var jag på Nyhemsveckan under sommaren och blev en kristen. Det var underbart, Gud kändes nära! Men när jag kom hem var allt ändå som vanligt, Gud kändes inte nära längre. Det verkade som att ingen svarade när jag bad, jag funderade på om Gud bara var något jag låtsades känna av och att jag själv framkallade de känslorna jag fick när jag blev kristen. Ännu värre blev det i skolan, där fanns människor jag kände, men ingen riktig kompis.     De enda kristna jag visste var typ påven, pappa och pastorn. Min pappa var det för pinsamt att prata med och pastorn var för långt borta.     Alltså fanns det inga människor jag kunde prata med, vilket var väldigt jobbigt. När klassen fick reda på att jag blivit kristen så trycktes jag ner ännu mer än förut. Mobbingen blev värre och jag blev kallad saker som "kyrkoherden", "juden", "prästen" osv. Oj, vad jag mådde dåligt! De flesta dagarna var jag gråtfärdig när jag kom hem.     Men en kväll drog min bror med mig på ett ungdomsmöte där ett populärt lokalt rockband skulle spela. Med viss motvilja gick jag med. Brorsan och hans kompisar gick efter bandet hade spelat, men något/någon höll mig benhårt kvar i bänken så jag inte kunde gå, jag ville bara stanna kvar. Predikan började och jag satt bara där och mådde förvånansvärt bra (men jag kommer absolut inte ihåg något av predikan). Men så sade predikanten någonting om förbön och hela kroppen blev som i känslomässigt kaos, jag ville gå fram men vågade inte. Men så helt plötsligt började predikanten berätta om mitt liv, vad jag gick igenom, vad jag gjort, osv. Han berättade saker på ett sätt som bara jag kunde förstå, ingen annan. Sedan sa han att Gud ville att jag skulle komma tillbaka, och då, då kom tårarna. Jag gick rakt ut ur bänken och fram och började storgråta. Kroppen skälvde av lycka samtidigt som jag kände en ånger.     Efter det fick jag en del kristna kompisar, nu har jag många och det finns ingen direkt mobbing kvar! Självklart så går det kristna livet i svackor men GUD ÄR GOD! Joakim Ivarsson, Göteborg		Gud gav oss lila vattenpistoler Gud vänder mörker till ljus! Ett för kort ben växer ut Tjäna eller förtjäna? Gav Gud tre sek. att visa sig En livsberättelse Jag tog nästan mitt liv... Helad från migrän Se även Kontakta personen?