Jag är själv uppvuxen i en kristen familj men det gjorde mig inte automatiskt kristen. Jag vandrade på i tonåren utan Gud, det var inget som direkt lockade mig. Men under en kristen gudstjänst vid 16 års ålder väcktes en längtan efter att åter igen eller kanske för första gången få kontakta med Gud.     Gudstjänsten gick mot slutet och pastorn gjorde en inbjudan att komma fram till scenen för alla som ville ha någon som bad för dem. Som sagt hade det väckts en längtan att få tag på Gud om han nu ville ha med mig att göra. Så jag gick fram, men väl framme vid estraden får jag lite smått panik. Jag uppfattade det som att väldigt många personer kom fram för bön men dess värre fanns det inte många personer som bad. Jag kände direkt att detta kommer att ta tid och jag kände mig inte alls bekväm av att stå där framme och vänta på att någon skulle be för mig. Jag stod där och ingen bad för mig, det kändes som en evighet.     Obekvämligheten ökade drastiskt och det resulterade till slut i en dramatisk bön: "Gud, nu har jag gått fram hit och vill ha med dig att göra, om du vill ha med mig att göra, om du bryr dig om mig, om du älskar mig ger jag dig tre sekunder att skicka någon som ber för mig annars kommer jag att gå ut ur denna kyrka och aldrig mer komma tillbaka."     Detta var nog den ärligaste bön jag någonsin har bett till Gud, och givetvis svarar Gud alltid på ett längtande och desperat hjärta. Jag stod och blundade och räknade till tre. Efter tre sekunder öppnade jag ögonen och där stod då en ung kille som frågade om han fick be för mig. Detta i sig är rätt häftigt men vad som göra det hela ännu mer hårresande är att personen i fråga inte var en av ”förebedjarna” (dem som bad) utan en från publiken som bara hade gått fram till mig och frågat om han kunde be för mig och bett för mig sedan gått tillbaka och satt sig, Gud ville göra klart för mig att han verkligen brydde sig. Den kvällen fick jag tag på Gud eller man kanske ska säga att Gud fick tag på mig. Allt förändrades inte den dagen, men det var starten på en resa jag aldrig behövt ångra. Jag är så tacksam att Gud ville ha med mig att göra den där kvällen, att han inte sa nej och lät mig gå ut genom de där kyrkdörrarna utan att han först hade rört vid mig. Jeremia 29:13  När ni söker mig skall ni finna mig. Ja, om ni helhjärtat söker efter mig. Tobias Klint, Hönö		Gud gav oss lila vattenpistoler Gud vänder mörker till ljus! Ett för kort ben växer ut Tjäna eller förtjäna? Gav Gud tre sek. att visa sig En livsberättelse Jag tog nästan mitt liv... Helad från migrän Se även Gå tillbaka till förra sidan Kontakta personen?